Certifikat och standarder
Skyddshandskar märks med EN-standarder för att visa vad de skyddar mot. De skyddshandskar som skyddar mot flera risker blir således märkta med flera EN-standarder. Nedan beskriver vi EN standard som berör engångshandskar.
Kraven i sammanfattning
Handskarna ska vara tillverkade för att ge det skydd som de är avsedda för.
- Användaren ska inte kunna skada sig på sömmar och kanter.
- Handskarna ska vara lätta att ta på och ta av.
- Materialet får inte skada användaren.
- Handskarnas pH-värde ska ligga mellan 3,5 och 9,5.
- Halten krom (VI) ska vara mindre än 3 mg/kg i läderhandskar.
- Tillverkaren måste ange om handsken innehåller ämnen som kan ge upphov till allergier.
- Skyddseffekten ska inte påverkas om tvättråden följs.
- Handskarna ska medge bästa möjliga fingerrörlighet med hänsyn till skyddsbehovet
Krav på märkning – Varje förpackning ska vara märkt med:
- Tillverkarens namn
- Benämning
- Storlek
- CE-märke
Handskar som tillhör kategori II och III ska dessutom märkas med:
- Piktogram avseende typ av risk som handsken provats mot.
- Skyddsnivåerna och referens till EN-standard, t ex EN 388, intill piktogrammet.
- Fyrsiffrig kod bredvid CE-märke (gäller enbart för skyddshandskar som tillhör kategori III – hög risk)
Krav på bruksanvisning
Detta piktogram visar att en bruksanvisning följer med handskarnas förpackning. Bruksanvisningen bör förvaras tillgänglig på arbetsplatsen och innehålla:
- Tillverkarens/representantens namn och adress.
- Handskens benämning och storlek.
- EN-standard som handsken provats mot.
- Förklaring av piktogram och märkning.
- Information om ämnen som kan ge upphov till allergi.
- Skötsel- och förvaringsråd.
- Råd – när handsken blir avfall efter användning.
- Instruktion om begränsad användning.
- Varningar vid mekaniska, termiska risker och/eller kemiska hälsorisker.
- Uppgifter om vilka kemikalier som provats och till vilken nivå (gäller kemikalieskyddshandskar). Gäller de kemikalier som ligger till grund för certifieringen, övriga finns separat.
EN 455–1 beskriver krav och testmetoder för medicinska engångshandskarfunktioner och brist på hål, är en europeisk standard. Denna standard beskriver krav och testmetoder för att bli av med hål. EN 455–1 använder en vattenläcktestteknik som utförs med AQL-statistikprovningsmetoden (acceptabel kvalitetsnivåmetod), undersökningshandske ska uppfylla AQL 1.5.
EN 455–2 beskriver kraven och testmetoderna för fysikaliska egenskaper hos medicinska engångshandskar, är en europeisk standard. Denna standard beskriver de fysiska egenskaperna och testmetoderna för medicinska handskar för att förhindra korskontaminering.
Standarden EN 455–2 täcker de fysiska egenskaperna för medicinska engångshandskar som kirurgiska handskar och undersökningshandskar. Rekommendationerna är avsedda att ge tillräckligt skydd mot korsföroreningar för både arbetare och patienter under användning av handskar.
EN 455–3 beskriver krav och testmetoder för biologisk utvärdering av medicinska engångshandskar, är en standard som beskriver kraven för utvärdering av biologisk säkerhet för samt information om märkning och testmetoder som används. Den beskriver de olika områden som är viktiga för att utföra en biologisk bedömning och innehåller många testmetoder och olika krav.
EN 455–4 beskriver krav och testmetoder för att bestämma hållbarheten för medicinska engångshandskar. Alla handskar har en viss hållbarhet. Under denna tid måste dessa handskar kunna uppfylla de tre första delarna av denna standarduppsättning. Därför beskriver standarden EN 455–4 hur man testar en handskas hållbarhet och hur den ska märkas.
EN ISO 374–1 beskriver termer och prestandaregler relaterade till skyddshandskar mot farliga kemikalier och mikroorganismer, är en europeisk standard på grundval och har publicerats på nytt av International Standards Organization (ISO). Denna standard är utformad för att bestämma användarnas och säkerhetsexperternas kemiska skyddsbehov och för att säkerställa enhetlighet i testerna. Kraven i standarden mot exponering för kemisk och mikroorganism måste återspeglas med symboler på handskar och deras förpackning. Markeringarna för skyddshandskar uttrycker typen av kemisk resistens och prestandanivån. Standarden introducerar också begreppet mikroorganismresistens. Kemiskt riskskydd beskrivs i EN ISO 374–1-standarden och mikroorganism riskskydd beskrivs i EN ISO 374–5-standard.
EN ISO 374–2 beskriver handskens skydd mot mikroorganismer och kemikalier måste vara täta (utan hål). På tunna handskar av engångstyp kontrolleras tätheten genom att handsken fylls med vatten eller luft. Om det läcker ut vatten eller luft är handsken felaktig. Resultatet anges som det största antalet felaktiga handskar per hundra, vilket betecknas som acceptabel kvalitetsnivå (AQL). Nivå 2 är den lägsta godkända nivån för att få använda piktogrammet till vänster.
Penetration AQL
Nivå 1 < 4,0
Nivå 2 < 1,5
Nivå 3 < 0,65
ISO EN 374–3. Handskar som ska skydda mot kemikalier, och som är märkta med något av piktogrammen nedan, måste först genomgå en penetrationsprovning. Därefter mäts genombrottstiden – permeationen – det vill säga den tid det tar för en kemikalie att passera handskmaterialet. För den lägsta nivån, dvs. 1, är tiden minst 10 minuter. Högsta nivå är 6, som motsvarar minst 8 timmar.
Handskar som är märkta med detta piktogram talar om att handsken skyddar mot tre kemikalier från tabellen ”Kemikalielista EN 374” i minst 30 minuter (nivå 2). I anslutning till piktogrammet finns tre bokstäver som talar om vilka kemikalier det gäller. Handsken kan även vara testad för andra kemikalier än de som finns med i tabellen ”Kemikalielista EN 374”. Vilka kemikalier den är testad för, och vilka genombrottstider som gäller, anges i separat information. Kontakta din säljare.
EN ISO 374–4 beskriver bestämningen av beständigheten hos kemikalier relaterade till skyddshandskar mot farliga kemikalier och mikroorganismer mot nedbrytning, är en europeisk standard på sin grund och publicerades av International Standards Organization (ISO). Ett obligatoriskt krav för försämringstest av kemikalieresistenta handskar finns i standarden EN 374–1.
Tester genomförs enligt EN 16523–1-standarden för att bestämma om ett handskmaterial är motståndskraftigt mot penetrering av kemikalier. De uppnådda prestandanivåerna bestämmer vilken typ av kemiska skyddshandskar som definieras enligt EN ISO 374–1-standarden. Men om ett handskmaterial når en hög prestanda för permeabilitetsbeständighet måste effekten av försämring från kemiska ämnen också beaktas.
Förnedring är när det sker en skadlig förändring av vissa egenskaper hos ett material som kommer i kontakt med ett kemiskt ämne. Till exempel, som ett resultat av nedbrytning, observeras flingning, svullnad, krossning, sprödhet, missfärgning, utseendeförändring, härdning eller mjukning i materialet. Teoretiskt, även om materialet uppvisar utmärkt motståndskraft mot kemisk permeabilitet, kan det fungera dåligt under verkliga förhållanden och försämra kemikalien. Nedbrytning utvärderas inte mot prestandakrav som en del av någon testprocedur för permeabilitet. Observationer om materialets utseende rapporteras emellertid efter testet.
EN ISO 374–5:2016 är en nyintroducerad standard och specificerar kraven samt testmetoderna för skyddshandskar som är avsedda för att skydda användaren mot mikroorganismer. Den gäller för genombrott av virus, svamp och bakterier.
Material som kommer i kontakt med livsmedel får inte förorena livsmedel med farliga ämnen. EN 1186–1: 2002 är avsett att ge råd om valet av den lämpligaste typen av test, testförhållanden och testmetod för en given tillämpning av plastartiklar. Produkterna ska också märkas med glas/gaffelsymbolen.
I livsmedelsbranschen ska du inte använda vinylhandskar när du hanterar feta livsmedel. De kan innehålla skadliga mjukgörare (ftalater) som kan överföras till livsmedlet.
Ftalater är en beteckning för en grupp mjukgörare som förekommer i PVC (vinyl). Den vanligaste av dessa ftalater är DINP (diisononylftalat). Ftalaterna sammanbinder plasten. Det är lätt att tillföra och blanda in i plastmaterialet. De avges också lätt igen, så kallad migration.
Flera ftalater anses som miljö- och hälsoskadliga och får inte användas vid livsmedelshantering. Vid hantering av feta livsmedel där PVC-/vinylhandskar är i direkt kontakt med varan, kan ftalaterna i PVC-/vinylhandskarna migrera till livsmedlet.